RICKARD EKLUND

Exhibition Text (swe):

Sommaren 2018 stod jag mitt i en skogsbrand. Jag befann mig några byar bort när ett tåg på väg genom dalen, där i Bergslagen, slog vilda gnistor omkring sig under en längre sträcka. Dessa fattade eld i riset av en kvarlämnad röjning som gjorts längs spåret och spred sig snabbt till den då torra täta omgivande skogen. Vi såg rökpelarna från några kilometer bort, åkte dit och ryckte in i det akuta släckningsarbetet. Vi hamnade uppe på en hög kulle där vi slog lågorna med brandkrattor och sprang med slangförlängning till där branden hölls tillbaka, med vatten från den närliggande ån. Via en skarp linje var det grönskade högsommar på ena sidan och på den andra, helt kolsvart, från marken ända upp i de lövlösa trädkronorna. Mordor. Det var en stark visuell upplevelse att vara där djupt inne i den nedbrunna skogen efteråt, med röken som steg från landskapet och det kontrastrika skuggspelet från de svarta träden och de långa skuggorna i solljuset. Det hade varit en sånt allvar i arbetet med att bekämpa elden att jag skämdes över hur fint jag tyckte det var, men när faran var över tillät allihopa att det hade varit extraordinärt och vackert på olika vis. 

(Engligh translation)

In the summer of 2018, I found myself in the middle of a forest fire. I'd been staying just a few villages away, there in Bergslagen, when a freight-train, on its way through the valley, had struck wildly flying sparks all around it for a bit of distance. These caught fire in some dry rice, left behind from a clearing that had been made along the track, and spread quickly to the dense surrounding forest in all directions. We saw the pillars of smoke from a few kilometers away, went there quickly and got swept into joining the ad hoc firefighting brigade. We ended up on a high hill where we beat the flames with fire rakes and ran with hose extensions to where the fire was being held back, using water from the nearby river. Divided by a sharp line, it was green high summer on one side and on the other: carbon black, from the ground all the way up into the leafless treetops. Mordor. It was a strong visual experience to be there, deep in the burnt forest afterwards, with the smoke rising from the landscape and the contrasting play of the silhouettes of the black trees and the long shadows in the sunlight. It had been such a seriousness in the act of fighting the fire that I was ashamed of how pretty I thought it all was, but when the danger was over, everyone allowed it to have been extraordinary and beautiful in different ways.